Här ska allt annat få plats, om det ens är möjligt. Jag jobbar med så många olika uttryck och de skiftar hela tiden. Det är alltid idén som får styra.
Under min utbildning var lärarna bekymrade, de ansåg att man inte kunde ”sitta på två stolar”, inte sammanföra eller blanda konstarterna för detta skulle ingen skulle förstå och det var inte ens bra. Men jag fortsatte jobba så i alla fall och det är jag glad för, eller, det är det enda sättet jag kan.
Multipeln är ju det nya heta inom konstvärlden! Alla borde göra minst en och definitionen för vad det är kan man läsa på multipel.nu:s hemsida, här: multipel.nu
Jag har skapat två Artists’ Books för multipel.nu.
Den första heter ”Ordentligt med respekt för en dikt” och det är en presentask för en dikt. För att Ibland får inte poesi i Sverige den respekt och ivördnad den förtjänar. Ibland ger jag inte mig själv och mitt arbete den vördnad och respekt jag förtjänar. Därav denna ask, där en enda dikt får all den kärlek och uppburenhet som den bör ha. I poesi väger alla orden tungt, där är orden ”som pärlor på ett dyrbart halsband”.
Den andra är en bok i bakfickeformat som heter GÖRA KONST – en vägledning. H’r är beskrivningen: ”Hur kommer du på allt?” Många människor undrar hur det går till att göra konst. Att skapa och att arbeta med konst. Den här boken som får plats i bakfickan på dina arbetsbyxor är smockfull av begriplig och handfast information och med dyrbara stalltips från en som vet.
Vad är en Artists’ Book? Jo, det är konst i bokform, wikipedia vet: Artist’ books på wikipedia
Ny multipel ute nu, den våldsförhärligande croptoppen! Eller förhärligande, våldsamheten i mig själv är något jag inte vill kännas vid, ändå har det funnits stunder i livet när jag har varit tvungen att erkänna och använda mig av känslan.
Pussytischan. En t-shirt jag gjorde när det handlade om de här grejerna på sociala media och folk bara klickade lajk och delade och följde med strömmen och man undrade om de ens var medvetna om vad de hejade på och om de hade tänkt efter någonsin eller tänkt sig in i en annan situation. Till slut undrade man om det inte egentligen handlade om att tycka som alla andra omkring en i stället för att ta ställning.
En kock på en restaurang (Bastard i Malmö) som håller i min skulptur i svartbränd keramik som nu hänger på nämnda ställe. Kocken poserade med skulpturen på omslaget av en fin branchtidning. Resturangvärlden hette den nog, tidningen.
Skelettbroderi tillhörande en performance jag uppförde på Skånes konstförening i Malmö på en vårsalong.